To be or not to be exhausted.

Dagarna går i ett här. Lediga Dagen som inträffar ca 1 gång i veckan, om vi har tur, fördrivs oftast med återhämtning blandat med rapportskrivande, tvätt och kanske shopping. Eller öva upp prutandets konst under lite shopping. På torsdag vet vi i alla fall med säkerhet att vi är lediga och då mina vänner ska det bleka skinnet solas. Vi har smygsolat lite på taket. Men det är svårt, helst ska man ju inte ens gå ut på balkongen i shorts och linne. På torsdag blir det alltså hotell. Där får man tydligen synda och visa lite hud.

Så till förra veckan.
Vi hängde med Henry Martins Institute i Hyderabad och fick lära oss om religion och allt som hör därtill. Stort fokus på Islam. Och kontlikten mellan hinduer och muslimer. Vi besökte bland annat tempel, moskéer och besteg ett litet berg med ruiner av ett samhälle. Vid slutet av bergsbestigningen fick vi även se en sound & light show. Berget blev ljussatt och en berättarröst berättade historien om hur livet i byn hade varit. Dock föll det sig så att jag råkade ta en powernap på läktaren i 45 minuter och missade i stort sett hela föreställningen. Under veckan blev vi även uppätna av mygg.

Som sagt gjorde vi många utflykter och mot slutet av veckan hade vi fått information om att vi skulle till ett mycket religiöst ställe med heliga personer begravda. Så när stunden närmade sig klädde vi oss enligt konstens alla regler, täckte håret och begav oss iväg.

Vad vi såg var helt galet. På rikigt galet.
När vi kom in i området kändes allt mycket märkligt och förvirrande. Vi såg människor maniskt vandra runt ett träd i rask takt. Några försökte avbryta vandrandet och blev tillbakasläpade i armar och hår. Vi höll på att snubbla på ett barn som rullade runt på golvet i något som liknade trans. En man gjorde otäcka volter och kullerbyttor vilket resulterade i platt fall på marken. Vilket bestod av stengolv. En annan man krälade på alla fyra och väste typ som Gollum. Vi snackar inte om några normala mänskliga rörelser här. En annan man sprang i full karriär In I Väggen. Rätt in i betongväggen. Två gånger.  Efter det rusade han rätt mot oss. Vilket resulterade i panik hos svenskarna som flydde ut med gråten i halsen.

Efterråt fick vi reda på att folk sökte sig dit för att de trodde att det kunde bota mentala problem. Genom att vara där kunde det intensiva vandrandet runt trädet göra dem friska. När de var där fick de även order "innifrån" att utföra kroppsliga straff för att bli friska. Som tillexempel springa in i betongvägg. Som sagt, chocken blev rätt stor. Det var som scener ur en skräckfilm, typ extorcisten.

Vi lyckades även pricka in en vecka då folk strejkade i Hyderabad. Detta gjorde att nattåget inte gick som det skulle och vi fick åka buss istället. Bussfärden var inte så fantastisk direkt. Ibland existerade inte vägen och vi passerade många skyltar med "road closed". Inte dirket tvåfilig E20. Slummrade man till vaknade man förskräckt av att man flög upp ur sätet av den gropiga "vägen". Hur som, vi överlevde och kom fram till Pune 6 på morgonen. Råkade bli avsläptta långt bort i utkanten och fick åka rikshaw i en halv evighet för att komma hem till den efterlängtade madrassen som väntade. Självklart skulle vår rikshawförare dividera om priset när vi kom hem. Han vägrade ta emot pengarna som vi skulle ge. Vi hade till och med lagt till dricks men detta var inte nog. Nä, då drog han till något om att han skulle ha extra för att vi hade bagage och han menade att han sagt det innan vi åkte. Rätt mycket extra skulle ha ha. Mannen vägrade att ta emot pengarna. Verkligen vägrade. Tillslut fick jag nog och sa åt honom att ta pengarna eller inget alls. Då blev han tyst och vi kunde gå in och spendera vår lediga dag med att ta igen nattens sömn. Det kan låta löjligt och det är inte mycket pengar för oss, men det är frustrerande att alltid bli lurad för att vi är utlänningar.

Vi har varit på några Yogapass. Instruktören är helt fantatsisk. Hans favorit mening är typ "oooooooh myyyy goooooddd, you ar NOT swetting" (detta sägs oftast då svetten rinner som mest) eller ett ooooh myyy gooooddd följt av ett av våra namn då han tycker att vi inte kämpar nog. Yogan är hur som helt underbar och inte lik någon annan yoga jag varit på.

Nu i veckan hänger vi med Muktangan, ett de-addiction center för missburk. Veckan efter ska vi lära oss Reiki, ha seminarier och sen åka till Thane och Mumbai. Sen mina vänner blir det SEMESTER. Helvete vad jag längtar. 3,5 vecka ledigt. Vet inte när jag var ledig så länge sist. Kerela och Goa ska besökas, fokus ska ligga på sol, bad, äta fisk, dricka goda drinkar, rida elefant och annat som hör semestern till. Efter semestern är det drygt två veckor kvar. Sen blir det Goa en vecka till för att förbättra brännan innan hemfärd. Det är lite läskigt hur fort tiden går!

Hejsvejs :)

Vi ska åka tåg.

Imorgon ska vi åka till Hyderabad. Vet ingenting om staden. Vi ska åka tåg och det lär ta några timmar, kanske 13h om jag minns rätt. Har knappt vågat kolla på schemat för nästa vecka, det är fullproppat och väääldigt långa dagar. Men när vi kommer tillbaka ska vi förhoppningsvis blivit lite klokare gällande religion.

Förresten. Man stirrar på utlänningar här. Stirrandet sker inte diskret. Folk tar kort, pekar och skrattar. Det börjar störa mig en smula. Man kan väl åtminstone göra det i smyg?

Ikväll ska vi till Hard Rock och äta kött. Och dricka öl. Vi får ju bara vegetariskt lagat till oss i veckorna men jag har kommit till insikt. Jag ska aldrig bli vegetarian.

Lite bilder

En bild säger mer än tusen ord sägs det ju och förra inlägget var ju rätt långt så här kommer lite bilder.

De indiska studenterna på deras kulturella uppträdande.

Luciatåg by Swedes. Luciakronan lyser så fint för att den består av pannlampor. Man tar vad man  har.

Daniel, Jakob och Olof fick turbaner knutna på bara två sekunder på den officiella invigningen av Ganesh-festival.

En kossa.

Närliggande området till hemmet för HIVpositiva barn. Folk bor i skjulen.

Kvinna i gul sari på regnig väg.

Byn som kvinnan i gul sari troligtvis bor i.

En annan kvinna i gul sari. Denna gång i Ralleagon Siddah, Anna Hazares by.

Också i Ralleagon Siddah. Kvinnorna sitter ofta och rensar saker på filtar.

Två getter. Åt förövrigt get till lunch. Tyckte det var lite slemmigt kött men smakade typ som lamm.

Barn i Ralleagon Siddah.

Ett tempel. Är det bara jag som blir sugen på tårta?

Ett jättestort träd. Verkligen jättestort. Det som hänger ner är rötter.

Ingång till ett tempel.

Leggins a la Indian style. Pösigt värre. Hej Peter Pan.

Dagens kvällsmat. Ris, roti (typ tunnbrödet), tomat-gurka-löksallad, potatisröra och det som ser ut som soppa är i själva verket sås och kokt ägg.

Även Indiska toaletter behöver städas. Angelica var den lyckliga denna vecka.

Här kan man sova om man är HIVpositiv och jobbar som prostituerad i Red Light Area. Bilden är tagen från dagens studiebesök på ett Care Home för HIVsmittade. Här får de medicin och vård.

Världens sötaste barn på Emmanuel Public School. En skola för  barn vars föräldrar är mycket fattiga och egentligen inte har råd med skolgång för barnen. På skolan fick barnen chans till ett bättre liv.

Dom minsta var mellan 1-3 år. Fast vissa såg mindre ut. Jag vill ta hem alla. Dom var sjukt söta.

Man ska lära sig alfabetet.

Hoppa hage med de äldre barnen.

Lägenhetsfamiljen är ute och käkar lunch. Alltid lika spännande vad sakerna på menyn är.

Jag och indisk student på ett av alla miljoners kort som togs under det kulturella uppträdandet.

Det kulturella uppträdandet var ganska galet. Efter all korttagning. Jag skojar inte, gruppkort  hit och grupp kort dit, jag ska nog aldrig bli kändis. Hur som, dagen avslutades med en galen gemensam dans.


Das was alles.

KRAM

Full rulle!

Dagarna rullar på här. Det är lite läskigt hur fort tiden går. Studiebesöken avlöser varandra och kvällarna bara springer iväg och vips är klockan efter tolv. Sen upp på morgonen, käka youghurt, dricka lite te, klä på sig lämplig curtie (dom indiska tunikorna vi köpt) och sen iväg.

Så här i festivaltider pryds nästan allt med blomstergirlanger.

Sen jag skrev sist har vi varit på besök ute i en by, Raelligon Siddhi, ca 2 timmars färd från Pune. Byn hade för ca 30 år sen stora problem med alkohol och fattigdom, men så kom Anna Hazare och körde lite empowerment på byborna. Hazare hade en slant till övers och började rusta upp templet i byn. I alla indiska byar är templet mycket viktiga. Efterhand när ungdomen insåg att Hazare engagerade sig med egna medel började de också hjälpa till (här kommer alltså youth power in i bilden som vi fått en föreläsning om). Byn rustades sakta men säkert upp och vattenreservoarer byggdes för att hindra torkan. Anna Hazare refereras till som den andra Ghandi då han gör mycket för att få bort korruptionen i landet.
Speciellt för byn, tillskillnad från andra indiska byar är också att kvinnorna har fått en röst, de får vara med och påverka livet i byn vid alla rådslag.
Många nyfikna ansikten tittade på oss när vi vandrade runt i byn och vi var nog minst lika nyfikna. Ibland känns det som att ögonen ska ploppa ur för att det finns så mycket att titta på. Ta till exempel alla hus som inte ser allt för hippa ut och plötsligt tittar det ut en färglad figur och kanske en get och så inser man att det är någons hem. Alla indiska kvinnor är väldigt vackra, trots fattigdom så verkar nästan alla äga färgglada saris.

Kvinna i byn. Jag ska nog inte klaga mer på att bära hem en påse från icamaxi, eller ja det är ju alltid Nils som bär. Men ändå liksom.

Jag, Madelene, Britt-Marie, Kristina och Berrin har också gjort ett besök på Manavya, ett hem för föräldralösa barn med HIV. Hemmet låg en bit utanför stan och för att ta oss dit var det buss och sen en taxijeep. Taxijeepen var mycket intressant då den hade plats för högst tio personer men eftersom vi befinner oss i Indien ska ju minst 6 stycken till in. Det var trångt. Hemmet verkade vara bra, det är svårt att veta hur saker och ting verkligen fungerar då alla organisationer såklart vill visa upp sin bästa sida. Men barnen som bodde där verkade i allafall glada och pigga och få medicin som de skulle, näringsrik mat och så fanns det även husmödrar (en för pojkarna och en för flickorna fattade jag det som). Dessa husmödrar var också HIVpositiva så på så sätt kunde barnen få närhet. Folk är väldigt rädda för HIV här och de drabbade utesluts ur samhället. Vid 18år måste barnen flytta från hemmet och ut i samhället igen. Denna omställning är svår för dom då de inte accepteras, men Manavya arbetade för att få bort stigmatiseringen av sjukdomen bland annat genom att ha läkarmottagning på hemmet så att byborna kunde få en annan bild av det hela.
För övrigt är det lite märkligt och svårt att träffa barn som ser friska ut men är så svårt sjuka.

Nu i veckan hänger vi med en organisation som heter The Academic Advisors. Det är en NGO  (non governmental organisation, någon allmän form av social välfärd står inte regeringen för utan nästan allt drivs av frivilliga organisationer). Academic Advisors har lite olika projekt fattade jag det som, (ibland är det svårt att hänga med i svängarna) men de har jobbat med olika HIVprojekt och har sexualundervisning och "life skills programes" i skolor. Vi fick träffa en kvinna vid namn Susan som verkligen brann för allt hon gjorde. Just nu var hon väldigt insnöad på MMS, nån mirakelmedicin som tydligen var bra för allt från förkylning till cancer. Efter lite googlande hemma fick vi reda på att miraklet var förbjudet i många länder och att hela kroppen kunde slås ut av den.

Idag har vi varit på Kripa Foundation, ett center för missbrukare. De körde behandling enligt AA och 12-stegsmodellen blandat med yoga och meditation. Mycket fokus låg på just Yoga och meditation för de menar att alkoholmissburk är "a disease of mind" och genom att kontrollera medvetandet kunde man motstå missbruket. Hemmet hade ca 50 män och 20 kvinnor och verkade vara strukturerat med olika former av terapier ex music therapy Art therapy, perosnliga samtal med psykolog samt gruppmöten. De hade även uppföljning för de som är klara med behandlingen, så de som vill kan få stöd och samtal även i framtiden. Två och två fick vi även ha ett samtal med en av de boende. Han berättade lite av sin livshistoria, om sina återfall och om hur hemmet fungerade. Mycket intressant.

Det var väl allt för nu. Annars regnar det fortfarande så vi roar oss med Sunes jul. Jag har precis duschat (läs öst varmvatten över mig med hink och skopa). Har massa bilder på lager men internetet vi skaffat oss är segare än ett 90talsmodem. Just det ja, vi har ju haft vårat kulturella uppträdande för de indiska studenterna. Det vankades midsommardans, ABBA, Lars Winnerbäck och Lucia tåg. Jag var en måttligt road pepparkaksgubbe men allt gick fint och enligt planen.

Ännu en sak. Jag Angelica och Lisa blev totallurade av en rikshawförare häromdagen. Vi skulle till Clover center. Han körde och körde, sa att vi var framme och pekade att det bara var runt hörnet och vi hoppade ur. Men nej. Vi var inte framme. Vi var långt borta åt helsike. Fast vi kom fram, dock några rupier fattigare.

Kram