Att äta i Indien.

Såhär kan det se ut.

Det här med maten känns såhär till en början lite förvirrande.

Det mesta är riktigt gott, eller ja, jättegott är det om än ibland lite kontsigt, och vad äter man med vad och hur? Eller ja, hur man äter, det gör man med fingrarna och med lite bröd som man på ett snyggt sätt tydligen ska fånga upp maten med. Detta snygga sätt kräver nog lite övning.Ett ställe vi var och käkade på hade typisk Maharasthramat (delen av landet som vi bor i heter Maharastra) och då fick man en stor tallrik med massa små skålar på. Sedan kom den ena indiska nissen ut efter den andra och skyfflade (det stänkte åt alla håll och kanter) i olika röror och såser i kålarna, sen fick man olika klickar med allt möjligt, potatiscurry, linsröra, bruna små avlånga bollar (typ som falafel) men jättetsarka. Sen vart det bröd i olika former. Matflödet tog liksom aldrig slut, la man fram ett nej tack kom en klick mat ändå och när man trodde att det var klart då kommer att lass med ris från ingenstans. Endel var jättestarkt och endel inte. Råkade man få en bit chilli i munnen skulle man dricka en klunk buttermilk. Fattade aldrig riktigt exakt vad det va men kanske förstadiet till smör, eller det som blev kvar när smöret är gjort? Eller så hade det inget med smör att göra, lite svårt att hänga med i allt här. I vilket fall som helst var denna klunk som skulle rädda smaklökarna från att brinna upp lite läskig, eller ja läskig och läskig, den va inte alls god, smakade som en blanding mellan cocosmjölk och gräddfil kanske. När jag ändå klagar lite kan jag passa på att säga att allt detta ätande är lite jobbigt just nu för jag har jätteont i magen. Heja youghurten!

Här kämpar jag med maten. Ser lite sliten ut men ni ville ju se lite kläder  :)

Vi har också ätit i en indisk skolmatsal. Lakshmi har grundat en skola, Orchid school och där ska vi ha vår bas för seminarierna. Skolan är för barn mellan 2,5 och upp till 9:e klass där ca 900 barn gick. Så, man tog sig en fyrkantig tallrik med olika stora ”hål” i. Sen var det bara att lassa i maten i ett passande hål. Skolmaten var inte alls stark och bestod av ris, två olika såser, och nån gul potatisröra. Plus ett runt bröd som påminde lite om amerikanska pannkakor i konsistensen.
På tal om mat så hade jag, Angelica, Lisa och Ida en kul juiceupplevelse idag. Vi frågade en man en "fruktaffär" på gatan var man kunde få tag på det kort som visar priserna för att åka rickshaw (Det finns en mätare i fordonet som tickar på och stannar den på ex 36 så kollar man på kortet hur mycket det är, utan kort kan man bli lite lurad) och det hela slutade med att mannen gick iväg och kopierade kortet åt oss. Under tiden fick vi vakta hans affär. Sen var det dags för färsk ananasjuice som vi satt och drack utanför hans lilla affär på fyra små plaststolar, tackade för oss och vinkade glatt.

Här vaktas det affär! Och ja, jag har gröna leggins på mig..

Just det ja, nu har jag indisk mobilnummer! Detta var för övrigt en liten procedur för att få tag på. (Matilda ditt simkort var avaktiverat men mobilen fungerar utmärkt!! ) Dels behövde de kopia på pass och visum, adressbevis och även ett annat papper som visade att vi var registrerade hos polisen. Allt för att säkra att vi inte är terrorister. Vi ser ju rätt farliga ut med våra bleka nyllen. Nästan alla papper vi fyller i har dessutom en egen ruta för faderns namn, adress och yrke och jag får skylla på att jag var trött men jag fick hjärnsläpp när jag skulle fylla i pappas mellannamn.

Så, 0091-58613772 är det som gäller!

Imorgon ska vi förresten på en timmes fotvård för 60 kr. Här ska det filas!

Kram!